janforfan

Satt här i mina djupaste tankar, helt inne i den nya harry flummer filmen då jag blir störd av en kråka, skata, pappegoja eller vad det nu än var för odjur...den satt och skrek med full hals utanför mitt fönster och det lät som den jämrade sig över att hans partner precis hade dumpat den lilla stackaren...de kväkande små stönen lät faktiskt i ett tränat öra why, whyy, WHYY...med en stegrande ton i b-moll. Som den gentleman jag är, lät jag han sitta kvar där ett tag då jag trode att fanskapet skulle ge sig iväg efter sin partner (som borde vara det naturliga att göra) men tro fan att han sitter kvar där 4 min, då tyckte jag det var nog med det hela, jag reser mig i all hast som mer skulle liknas som carl alfred på crack, men i alla fall (tappade tråden där) springer jag till fönstret och ber han snällt hålla käften i ett spartansk krigswråål...this is spaa... nä HÅLL KÄFTEN mer.

Jag har aldrig sett en fågel accelerera så jädrans fort asså, men han lämnade oxå en sovenir det lilla grodynglet, som jag verkligen hoppas kommer regna bort, annars får jag väl ringa anticimex eller någon annan tuff bokstavskombination i telefonkatalogen.

Nä nu får det vara nog för idag, förstår om det suger att läsa om mina små bekymmer här i livet, but that's the way it is helt enkelt.

Dunk i kudden hej!